Det amerikanska dramat Saturday Night Fever från 1977 är en film som på många sätt har blivit kultförklarad. Inte minst blev soundtracket till filmen oerhört populärt. Såväl kläder som musik påverkade den efterföljande generationens modetrender och över fyrtio år senare diskuteras filmens enorma genomslagskraft fortfarande.
John Travolta
Skådespelaren John Travolta slog igenom med dunder och brak i Saturday Night Fever och alltsedan dess har han förknippats med den unge arbetargrabben Tony Manero från Brooklyn som jobbar hårt för varje intjänad krona, men som på helgerna hänger med sina kompisar på nattklubb
en 2001 Odyssey. Här är han dansgolvets kung i sina platåskor och sin vita kostym med utsvängda byxor. I det bländande discoljuset är han superstjärna och väldigt långt från vardagens verklighet. Här får han den respekt och beundran som saknas i världen utanför discoklubbens bubbla.
Mörk verklighet
Disco hjälper Tony att fly undan det liv han lever till vardags. Ett tufft jobb, en familj som varken stöttar honom eller förstår honom, ett samhälle där pengar och klass betyder allt. I samhällets utkant försöker Tony och hans kompisgäng slå sig fram. Här är han själva motsatsen till festens lyckade mittpunkt. Han är arbetarklass, odåga och trubbel. Allt som oftast handlar verkligheten om gängbråk, bit
ra uppgörelser, våld, besvikelser och förluster.
Bron som metafor
Bron Verrazzano–Narrows Bridge är filmens stora metafor för konflikterna mellan arbetarklassen och medelklassen. Bron förbinder de båda världarna med varandra och den symboliserar både drömmen om ett bättre liv samtidigt som den också utgör den konkreta vägen till friheten och ett liv med helt andra förutsättningar på andra sidan. Här hänger kompisgäget från Brooklyn och drömmer om ett problemfritt liv i förorten Staten Island på andra sidan bron. Filmens budskap om klassmotsättningar är fortfarande minst lika aktuellt nu som det var 1977. Soundtracket “Staying Alive” med the Bee Gees kan vara världens bästa soundtrack någonsin.
